Tävlingar som verkligen inte gått bra!!!

Nu har vi genomfört några tävlingar i Sandviken, jag och hundarna, Kimmi o Troy.
Det har varit blandad kompott. Kimmi och jag har skött oss relativt bra o fått några 6:e platser och en 10:e plats. I söndags så bröt vi då tog han ingen styrning över huvud taget, kändes det som.
Troy och jag har stora problem med vårat samarbete på tävlingar. Därmed blir jag också spänd när vi går ut och ställer oss vid startstolpen. Fåren i Sandviken har varit jättebra och tävlingsplatsen har också varit toppen.
Jag skickar Troy och han går ut ALLDELES för vid och hamnar vid uppsamllingsfållan. Men det löser vi ganska bra han lyssnar, kommer in och tar rätt får. Sen har det startat bra i upptaget men sen slutar han lyssna, kommer för nära fåren och då kan han ta ett varv runt dom, som är totalförbjudet, om jag inte skulle be honom om det förståss.
Vi har kommit runt banan 1 gång av 4 försök, 1 gång tog poängen slut i fråndrivningern. 2 ggr har vi brutit. Nu sist, igår söndag den 12 juli, bröt jag efter hämtet och jag blev verkligen så arg på honom, för då gick han in för nära och så hamnade han i en cirkel runt gruppen innan framdrivningsgrinden. Jag bröt direkt och gick o gräla, verkligen grälade, på honom hela vägen fram tills jag fick en mycket bra kontakt med honom, sen tog vi ut djuren.
För mig var det uppfriskande att jag blev arg, istället för att skämmas över att vi INTE gör det vi ska bra. Det känns verkligen som ett trendbrott. Jag var lugn när jag ställde mig vid stolpen, jag tog ett SNABBT, RATIONELLT beslut, tvekade inte för att bryta utan gjorde något bra.
Få se om vi kommer med till Lillkyrka om 2 veckor. Det är många överanmälningar där men jag tänker starta med Troy även om det är Kimmi jag kommer med med.

Annars har det bara regnat och regnat, fast just nu skiner solen lite iallafall.

Nu ska jag gå ut och flytta lite får. Det får bli dagens jobb.

PUUH i värmen

Nu kan vi äntligen säga, vi är klara med både ensilaget och höet. För nu iallafall. Vi har ju höstens skörd av ensilage kvar, förståss.
Det var länge sen det var så otroligt fint skördeväder och så stabilt. Det är vi väldigt tacksamma för.
Jag har också hunnit med att vara nere på Udden och hjälpt till några dagar när Derek var där och höll kurs. Men denna gång var jag inne och hjälpte Eva och Allan samt Marianne förståss.
Men vi hann även med att sitta ute och titta lite på kurserna också.

Det roliga som hände där var att Derek, först beställde 2 valpar efter Lantställets Nora och Take Time Troy. Dom föds om ca 6 veckor. Sen efter mycket om och men så köpte han en unghund efter samma kombination som var med på kursen.
Det är ju som bekant inte det lättaste att få klart alla vaccinationer och så på kort tid. Utan det tar ju ca ett år innan hundarna får komma in i England. Först trodde vi att han skulle dra sig ur för det blir ju både dyrt och hunden kommer ju att bli ganska gammal. Men nu är det så att han ändock bestämde sig för att köpa en och då bestämde han sig för den redan vuxna, 14 månader, gamla Valter efter Nora och Troy. Karin Fransson från Värmland fick i uppdrag att ha hunden under det kommande året tills alla vaccinationer och blodprov är tagna. Ett mycket hedrande uppdrag. Hon får ha honom som sin under det kommande året, träna och ev gå ett VP med Valter, som han heter. Frågade aldrig Karin om han döpt om hunden men det ska jag göra.

Sen när Marianne och jag åker över till England i slutet av augusti ville han även använda Troy som täckhund.
Ni som sett honom på tävling kan ju tycka att det inte är mycket att använda men Derek har sett Troy ända som unghund och har alltid tyckt om honom. Sen att vi inte har lyckats på tävling måste man nog lasta mig för. Jag vet hur man ska föra hund men mina tävlingsnerver är INTE vad dom borde vara.
När vi tränar, och jag är INTE bara hemma och tränar, så går han SUPER. Jag får väl säga ifrån ibland men vem får inte det med våra vallhundar. Det är iallafall inga stora problem, inte ens några små sådana.
Nu ska jag först DNA-testa honom för CEA innan vi åker över.
Och ivärsta fall får jag be Derek meritera honom om jag känner att jag inte klarar av det.
Vi ska iallafall ut några gånger på IK 2-or nu i Sandviken. En har vi varit på och 4 till ska vi åka på. Vi får väl misslyckas och ta nya tag. Jag vet att det sitter hos mig.

Jag måste lära mig att gå ut och andas lugnt och vara lugn i rösten och med visslorna som jag är på träning, så löser vi nog det här med.

Det var allt för denna gång.
Ha det bra i värmen. Och gå inte ut och valla när det är som varmast. Har varit ut med mina och dom blir helt slut. Så kväll eller tidig morgon är nog det som är bäst, just nu.

Varit på kurs

för Derek Scrimdgeour, på Udden i Skinnskatteberg, nu i helgen som gick.

Eva och Allan bjöd på otroligt fint väder, god mat, fin miljö och bra får. Vi var 10 personer, 5 från Finland och 5 tjejer i olika åldrar från Sverige. Jag hade Tin, som har en valp efter Troy med mig, hon var helt nybörjare, kunde ingen engelska och hade stora farhågor för denna kurs, hur det skulle gå, med dom förutsättningarna. Men när första dagen var över så lös hon som en sol och var MYCKET nöjd över dagens övningar. Crille och jag hjälpte henne så gott vi kunde, men då var det Crille som stod för dom mesta översättningarna, och jag tog vid när inte Crille var där.
Derek tyckte att hon gjort ett gott jobb med en ganska hård hund men hon fick beröm för sitt sätt att inte ge upp och hur hon täckte upp mot hunden när han ville gå ifrån henne.
Tin blev iallafall peppad över att fortsätta träna sin Jack och det var ett bra facit.

Jag gick med Cliff och allt jag gjort med den hunden var bra så det var bara att träna vidare.
Han är väldigt mogen i sin vallning men kroppsligt behövde han lite mer tid.

Sen var Karin Fransson med Saga och Anna Hessle med Valter där och dom 2 är kullsyskon med Jack, alltså med Troy som far och Lantställets Nora som mor.
Iren Stjärnås var också en som var där med sin Tim. Karin, Anna, Irene och jag har varit på flera kurser för Derek ihop. Ett mycket trevligt gäng. Hoppas nu att Tin kommer med fler gånger.
Det var väldigt roligt att se att de 3 valparna/unghundarna var så otroligt lika, alltså en mycket jämn kull. OCH en hög standard på dom.

Nu kommer Derek tillbaka till midsommar och då tänkte jag åka ner och vara lite behjälplig på Udden för nån mer kurs kommer det inte att bli. Nu kommer mina pengar att gå till Englands-resan i Augusti.

Före helgen fick jag ut tackor med lamm på bete och det är mycket skönt. Nu väntar jag bara på att veterinären kommer och kastrerar lite kalvar så vi får släppa ut korna också. Sen är sommaren här. Det blir ju mycket jobb med staket och så men då får man ju vara UTE iallafall.
Och snart är det dags för att ta korna till fäboden. Ytterligare ett äventyr med häst, hund och djur. Om nån vecka när lammen varit ute på parasitfritt bete kommer jag att dela upp dom i mindre grupper och sen flyttar jag ut dom på olika ställen. Även då jobbar jag tillsammans med hästarna och hundarna.
Det är ett fantasiskt liv jag fått uppleva. Och hoppas får uppleva många år framöver.

Har haft besök

från 2 gamla vänner från min tid med fjordhästar. Lilian Forsman och Annelie Ek från Säter och Avesta.
Vi hade en jättetrevlig eftermiddag-kväll här. Med mycket prat (vad annars) och titt på alla djuren. Idag har jag ju inga fjordingar men väl en morganhäst, Rocky, samt 2 araber, Siajej och Harley.
Men det är ju skönt att man kan träffas och ha trevlig fast livet förändras under några eller många års frånvaro från varandra.

Vi har haft lite krångel i lagårn, så om man är glad över att lamningen har gått bra så får man vara deppig över att kalvningarna inte fungerar som det ska. Men det var som veterinärn sa att man vet aldrig vad som ska lyckas eller inte. Vi får väl ta det onda med det goda, eller tvärtom.
Just nu är det iallafall lugnt.
Vi ska försöka få ut, åtminstone, alla fåren nästa vecka. Vi har ganska kallt på nätterna och torrt är det så det växer väl inte riktigt som det ska.

Vårbruket är nästan klart.

Igår kväll var jag upp till Kerstin Hansson i Skattungbyn och vallade. En otroligt fin mark att vara på. Kuperat diken trän och stubbar, stenrösen och en helt underbar miljö. Tack Kerstin.

Läste Ewa Samuelssons blogg, är in där så fort datorn kommer på, hon skriver väldigt roande och träffande. Och nu är det tydligen dags för hennes årliga resa till England som kan göra en grön av avund. Men.....

nu är det så att Marianne Sjögren och jag har planerat och beställt en resa över till England i slutet av augusti och vi blir borta 5 veckor. Det känns verkligen att det kommer att bli våran livs resa. Vi ska jobba på en fårgård och vi ska resa runt och förhoppningsvis ska vi (jag) våga tävla nåt när jag är där. Marianne har nog mer självförtroende än vad jag har. Vi kommer att ha 5 hundar med oss. Jag mina 3 och Mariann 2.

Problemet är väl hur jag ska få det att gå ihop hemma här. För djuren är och har alltid varit mitt huvudansvar. Hagar som ska göras, djur som ska flyttas. Så åker jag och tar hundarna med.

ja det var lite från nu.

Har haft besök

Marknad och vattenritt

Igår var vi ner på Rättviks Marknad, massor av folk och varmt till tusen.
Vi var nere ca 4 timmar mellan lamm-matningarna. Det var en himla konsert när vi kom hem.
Lite försent tyckte nog alla fyrbenta.
I lagårn stod den sista kossan som skulle kalva och skrek för full hals, hade hon kalvat eller skulle hon. Snabbt ombyte och så kastade vi oss ut och konstaterade att hon Skulle kalva.
Lite omflytt därute och så var det bara att vänta.
Ut kom sen en liten brunsidig fjälltjurkalv, pigg som bara den.
Sen blev det matning av alla djur som trumpetat. Gösta plöjde klart det sista sen hade jag lurat med honom på en ridtur ner i skogen. Jag tror att det var 38 år sen sist han red, 1 gång.

Vi bor i en underbar natur med lite speciella grejer. Bl.a. så har vi underjordiska älvar som när våren kommer svämmar över och det forsar vatten upp från alla möjliga håll. Under granrötter, från dödisgropar och bara från ingenstans. Det fyller sen upp en hel dal nere i skogen som jag är och plaskar omkring i med hästarna och hundarna.
Det är en riktigt häftig känsla. Vattnet ökar från dag till dag och där man kan gå ena dagen är det så mycket vatten nästa dag så man blir blöt både här och där. Ibland blir det så djupt så man överhuvudtaget inte kan rida där utan man får gå ut mot kanten. Hästarna lär sig att ta sig fram i vatten, dom har liksom ingen annan stans att ta vägen, en liten vattenpöl kan man ju väja lätt för men inte denna enorma vattenpöl. Hundarna tycker också att det är roligt.
Igår fick jag iallafall med mig Gösta ner och vi tog oss fram genom vattenmassorna. Han har aldrig sett detta fenomen förut. Om det nu inte kommer nån nederbörd så börjar ju flödet att avta och vattenmassorna sjunker så småningom undan och det blir torrt igen
Gösta är en utpräglad vintermänniska med sina Grönlandshundar och på sommarhalvåret cyklar han med dom men då blir det ju efter skogsvägar.

Sen tröstade jag honom med att dröjer det lika länge i tid som det gjort mellan dessa båda gånger som han ridit så behöver han ju knappast upp på en häst mer i vår tid. Roligt var det iallafall att få honom med.

Idag står träning av hundarna på tapeten och sen ska jag fortsätta kratta ute i vinterhagen.
Där finns det skopvis med hästskit. Phu.