Idag..

har jag klippt dom sista tackorna. Det var dom 10 ungtackorna jag lagt på som blev oklippta när jag gjorde illa mig.
Den gamla klippmaskinen gick också sönder i samband med att jag blev klar med dom äldre tackorna i september, (är det så länge sen), så vi tog och investerade i en klippmaskin av den värsta sorten, en sån som proffsen använder. Och nu även jag? Det var väl inte helt lätt att komma överrens med den men jag fick iallafall av pälsen på dom. Ungtackorna var heller inte samarbetsvilliga så lite för lång tid tog det allt. Dessutom är inte min hand vad den borde vara. Idag tröttnade jag på att ha baggarna inne i en box i lagårn så dom tog Kimmi och jag ut i en hage, få se hur det går. Det blev en hel del stångningar, så vi får väl se tills imorgon hur det går. Dom går ju ihop hela somrarna som ett riktigt grabbgäng och har det behagligt men nu har jag nyss tagit bort dom från tackorna så hormonerna har väl inte riktigt slutat flöda, skulle jag tro.
Hade även djurkontroll från Länsstyrelsen i förra veckan och det brast väl på en punkt och det var att inte alla ungtackorna från förra året, ca hälften, och dom nya för i år inte hade märken i båda öronen, men nu är det också ordnat idag.
Ute är det underbart snörikt och naturen är lika vacker i snötäcke som utan.
Man kan känna sig lycklig som bor så fint och har djuren runt om sig och kan nyttja hästarna till att komma ut i naturen. Dessutom blir hundarna riktigt glada när jag går och hämtar en av hästarna för den dagliga ridturen.
Ha en skön helg och ta tillvara den på bästa sätt. Med att vistas ute.

Ska försöka komma igång..

att skriva lite här igen. Mina 2 fingrar är väl inte så värst bra ännu, men jag är iallafall utan bandage och spikarna är bortplockade ur handen. Alltid nåt.
Pekfingret är mest illa tilltygat, svullet, krokigt och stelt. Får nu åka på rehab i Falun 2 ggr i veckan få se vad vi kan åstadkomma.
Igår tog jag mig ner till Joel och Perie i Sandviken och vallade, det var ett tag sen som jag var och tränade hos nån det är alltid nåt som kommer ivägen. Men det var en trevlig stund med deras får, få se om jag tar mig dit om 2 veckor igen. Både Troy och Kimmi sköter sig riktigt bra men man märker att det är bort man måste åka för att träna. Hemma är allt så lugn men kommer dom bort blir det genast lite hetare.
Så har jag kommit igång att rida igen nu när handen är utan störande inslag av gips och spikar. Och det känns underbart att komma upp på hästryggen igen efter 8 veckors uppehåll. Trodde att allt skulle vara lite avigt när man kommer igång igen efter ett sånt långt uppehåll men båda hästarna sköter sig alldeles utmärkt, bara lite mer muskelfattiga i baken men lydnaden och kunskapen hos dom sitter kvar. Rocky är väl den som är mest laddad och när han är laddad är det verkligen en krutdurk att hantera.
Idag tog jag också bort baggarna, 3 st, det är bara Lesterbaggen, som det är första gången för, som får nån extra dag på sig. Hoppas att han är fertil bara.
Nu är det snart bara dags att försöka komma igång i verkstan och känna på om det fungerar med min hand. Det känns väl som om det är det största hindret fram till det normala livet.
Ja, vi får väl se hur det blir framöver.
Ha det