Den 11 juni skulle jag skriva nåt om

buffringen till fäboden men jag och datorn är inte alltid på så god fot med varandra. Tycker att jag skulle vilja lätta upp texten med bilder och dom vill heller inte det samma som jag. Men nu ska jag kanske fixa det. Fast nu är det ju 6 månader senare. Trist men kanske bilderna kan lätta upp tillvaron lite. För härliga tider visar det.Här är det innan vi kommit iväg. Kimmi, Rocky o jag, Siajej och Camilla, Carolin o Barbro samt Soltzkie o Marit. Vi skulle ta 10 nötkreatur från Borns by till Sandvikens fäbodar 2 mil från Born. Det är alltid lite cirkus innan vi kommer på rätt väg men tack vare Kimmi så kommer kossorna på rätt köl ganska så enkelt. Men det är alltid lika spännande.
Vi har 3 kor, 1 tjur samt 6 kalvar med oss på färden.
Efter drygt halva vägen tar vi en rast då Gösta möter upp med mat till både nötter och folk, hästar och hundar. Kimmi har det skönt mot en tuva. Vi brukar ta ca 1 timmes paus, mest för att kalvarna ska få vila sig, den minsta var bara 3 veckor, men dom klarar det otroligt bra. Farten anpassas alltid till den som är minst.
Här är min vackra häst Rocky i en närstudie. Vi brukar alltid gå först för att visa vägen för resten av gänget.
Nu är vi på gång igen och har bara ca 4 km kvar till sommarvistet. Korna som gått denna väg flera år, vet var vägen går men kalvarna är det lite mera jobb med. Lite förvirrade är dom allt men med ryttare och hund på alerten går det då alltid bra. Hittills.
Nu ser vi fäboden och i bakgrunden ligger sjön Ljugaren. Korna har börjat råma för dom vet vad som väntar.
Nu är alla på plats och häsarna har fått lite ledigt medans vi också får lite mat i oss innan vi börjar färden hem igen.
Ja det är alltid en underbar resa till fäbodarna. Vi har tagit dit dom med häst i 8 år nu. Tidigare körde vi hästtransport flera omgångar. Men detta har blivit det särklassigaste bästa sättet.
Vi har tagit dit dom med 2 hästar och med hjälp av en hund. Men ibland vill någon mer vara med och dom är så välkomna. Bara dom kan hantera sin häst och att hästen är så vältränad att hästen inte far illa.
Förra året när vi var på väg dit träffade vi på en björn på skogen. En mycket härlig upplevelse. Utan dramatik, det är inte alltid rovdjur är skrämmande. För 3 år sen, då var det bara jag och min gamla Bc Oskar som tog hem dom alldeles ensamma, då hade vi en ensam varg som sprang före oss ca 600 m på en skogsbilväg. Det var väldigt spännande. Korna blev alldeles galna när vi kom till den plats där vargen kom upp på vägen. Men med gemensamma krafter av hund och häst fick vi stopp på dom och kunde fortsätta vår färd hemåt.
Resan dit brukar ta 6-7 timmar men hem går det mycket fortare, mellan 4-5 tim. Då är dom vältränade och starka i benen. Djuren brukar gå på fäboden 2,5 mån på sommaren.
Ja, detta var en liten berättelse från en dag i sommar och jag hoppas nu att allt kommer med som det ska när jag trycker på publicera.