Tävlingar som verkligen inte gått bra!!!

Nu har vi genomfört några tävlingar i Sandviken, jag och hundarna, Kimmi o Troy.
Det har varit blandad kompott. Kimmi och jag har skött oss relativt bra o fått några 6:e platser och en 10:e plats. I söndags så bröt vi då tog han ingen styrning över huvud taget, kändes det som.
Troy och jag har stora problem med vårat samarbete på tävlingar. Därmed blir jag också spänd när vi går ut och ställer oss vid startstolpen. Fåren i Sandviken har varit jättebra och tävlingsplatsen har också varit toppen.
Jag skickar Troy och han går ut ALLDELES för vid och hamnar vid uppsamllingsfållan. Men det löser vi ganska bra han lyssnar, kommer in och tar rätt får. Sen har det startat bra i upptaget men sen slutar han lyssna, kommer för nära fåren och då kan han ta ett varv runt dom, som är totalförbjudet, om jag inte skulle be honom om det förståss.
Vi har kommit runt banan 1 gång av 4 försök, 1 gång tog poängen slut i fråndrivningern. 2 ggr har vi brutit. Nu sist, igår söndag den 12 juli, bröt jag efter hämtet och jag blev verkligen så arg på honom, för då gick han in för nära och så hamnade han i en cirkel runt gruppen innan framdrivningsgrinden. Jag bröt direkt och gick o gräla, verkligen grälade, på honom hela vägen fram tills jag fick en mycket bra kontakt med honom, sen tog vi ut djuren.
För mig var det uppfriskande att jag blev arg, istället för att skämmas över att vi INTE gör det vi ska bra. Det känns verkligen som ett trendbrott. Jag var lugn när jag ställde mig vid stolpen, jag tog ett SNABBT, RATIONELLT beslut, tvekade inte för att bryta utan gjorde något bra.
Få se om vi kommer med till Lillkyrka om 2 veckor. Det är många överanmälningar där men jag tänker starta med Troy även om det är Kimmi jag kommer med med.

Annars har det bara regnat och regnat, fast just nu skiner solen lite iallafall.

Nu ska jag gå ut och flytta lite får. Det får bli dagens jobb.

PUUH i värmen

Nu kan vi äntligen säga, vi är klara med både ensilaget och höet. För nu iallafall. Vi har ju höstens skörd av ensilage kvar, förståss.
Det var länge sen det var så otroligt fint skördeväder och så stabilt. Det är vi väldigt tacksamma för.
Jag har också hunnit med att vara nere på Udden och hjälpt till några dagar när Derek var där och höll kurs. Men denna gång var jag inne och hjälpte Eva och Allan samt Marianne förståss.
Men vi hann även med att sitta ute och titta lite på kurserna också.

Det roliga som hände där var att Derek, först beställde 2 valpar efter Lantställets Nora och Take Time Troy. Dom föds om ca 6 veckor. Sen efter mycket om och men så köpte han en unghund efter samma kombination som var med på kursen.
Det är ju som bekant inte det lättaste att få klart alla vaccinationer och så på kort tid. Utan det tar ju ca ett år innan hundarna får komma in i England. Först trodde vi att han skulle dra sig ur för det blir ju både dyrt och hunden kommer ju att bli ganska gammal. Men nu är det så att han ändock bestämde sig för att köpa en och då bestämde han sig för den redan vuxna, 14 månader, gamla Valter efter Nora och Troy. Karin Fransson från Värmland fick i uppdrag att ha hunden under det kommande året tills alla vaccinationer och blodprov är tagna. Ett mycket hedrande uppdrag. Hon får ha honom som sin under det kommande året, träna och ev gå ett VP med Valter, som han heter. Frågade aldrig Karin om han döpt om hunden men det ska jag göra.

Sen när Marianne och jag åker över till England i slutet av augusti ville han även använda Troy som täckhund.
Ni som sett honom på tävling kan ju tycka att det inte är mycket att använda men Derek har sett Troy ända som unghund och har alltid tyckt om honom. Sen att vi inte har lyckats på tävling måste man nog lasta mig för. Jag vet hur man ska föra hund men mina tävlingsnerver är INTE vad dom borde vara.
När vi tränar, och jag är INTE bara hemma och tränar, så går han SUPER. Jag får väl säga ifrån ibland men vem får inte det med våra vallhundar. Det är iallafall inga stora problem, inte ens några små sådana.
Nu ska jag först DNA-testa honom för CEA innan vi åker över.
Och ivärsta fall får jag be Derek meritera honom om jag känner att jag inte klarar av det.
Vi ska iallafall ut några gånger på IK 2-or nu i Sandviken. En har vi varit på och 4 till ska vi åka på. Vi får väl misslyckas och ta nya tag. Jag vet att det sitter hos mig.

Jag måste lära mig att gå ut och andas lugnt och vara lugn i rösten och med visslorna som jag är på träning, så löser vi nog det här med.

Det var allt för denna gång.
Ha det bra i värmen. Och gå inte ut och valla när det är som varmast. Har varit ut med mina och dom blir helt slut. Så kväll eller tidig morgon är nog det som är bäst, just nu.

Varit på kurs

för Derek Scrimdgeour, på Udden i Skinnskatteberg, nu i helgen som gick.

Eva och Allan bjöd på otroligt fint väder, god mat, fin miljö och bra får. Vi var 10 personer, 5 från Finland och 5 tjejer i olika åldrar från Sverige. Jag hade Tin, som har en valp efter Troy med mig, hon var helt nybörjare, kunde ingen engelska och hade stora farhågor för denna kurs, hur det skulle gå, med dom förutsättningarna. Men när första dagen var över så lös hon som en sol och var MYCKET nöjd över dagens övningar. Crille och jag hjälpte henne så gott vi kunde, men då var det Crille som stod för dom mesta översättningarna, och jag tog vid när inte Crille var där.
Derek tyckte att hon gjort ett gott jobb med en ganska hård hund men hon fick beröm för sitt sätt att inte ge upp och hur hon täckte upp mot hunden när han ville gå ifrån henne.
Tin blev iallafall peppad över att fortsätta träna sin Jack och det var ett bra facit.

Jag gick med Cliff och allt jag gjort med den hunden var bra så det var bara att träna vidare.
Han är väldigt mogen i sin vallning men kroppsligt behövde han lite mer tid.

Sen var Karin Fransson med Saga och Anna Hessle med Valter där och dom 2 är kullsyskon med Jack, alltså med Troy som far och Lantställets Nora som mor.
Iren Stjärnås var också en som var där med sin Tim. Karin, Anna, Irene och jag har varit på flera kurser för Derek ihop. Ett mycket trevligt gäng. Hoppas nu att Tin kommer med fler gånger.
Det var väldigt roligt att se att de 3 valparna/unghundarna var så otroligt lika, alltså en mycket jämn kull. OCH en hög standard på dom.

Nu kommer Derek tillbaka till midsommar och då tänkte jag åka ner och vara lite behjälplig på Udden för nån mer kurs kommer det inte att bli. Nu kommer mina pengar att gå till Englands-resan i Augusti.

Före helgen fick jag ut tackor med lamm på bete och det är mycket skönt. Nu väntar jag bara på att veterinären kommer och kastrerar lite kalvar så vi får släppa ut korna också. Sen är sommaren här. Det blir ju mycket jobb med staket och så men då får man ju vara UTE iallafall.
Och snart är det dags för att ta korna till fäboden. Ytterligare ett äventyr med häst, hund och djur. Om nån vecka när lammen varit ute på parasitfritt bete kommer jag att dela upp dom i mindre grupper och sen flyttar jag ut dom på olika ställen. Även då jobbar jag tillsammans med hästarna och hundarna.
Det är ett fantasiskt liv jag fått uppleva. Och hoppas får uppleva många år framöver.

Har haft besök

från 2 gamla vänner från min tid med fjordhästar. Lilian Forsman och Annelie Ek från Säter och Avesta.
Vi hade en jättetrevlig eftermiddag-kväll här. Med mycket prat (vad annars) och titt på alla djuren. Idag har jag ju inga fjordingar men väl en morganhäst, Rocky, samt 2 araber, Siajej och Harley.
Men det är ju skönt att man kan träffas och ha trevlig fast livet förändras under några eller många års frånvaro från varandra.

Vi har haft lite krångel i lagårn, så om man är glad över att lamningen har gått bra så får man vara deppig över att kalvningarna inte fungerar som det ska. Men det var som veterinärn sa att man vet aldrig vad som ska lyckas eller inte. Vi får väl ta det onda med det goda, eller tvärtom.
Just nu är det iallafall lugnt.
Vi ska försöka få ut, åtminstone, alla fåren nästa vecka. Vi har ganska kallt på nätterna och torrt är det så det växer väl inte riktigt som det ska.

Vårbruket är nästan klart.

Igår kväll var jag upp till Kerstin Hansson i Skattungbyn och vallade. En otroligt fin mark att vara på. Kuperat diken trän och stubbar, stenrösen och en helt underbar miljö. Tack Kerstin.

Läste Ewa Samuelssons blogg, är in där så fort datorn kommer på, hon skriver väldigt roande och träffande. Och nu är det tydligen dags för hennes årliga resa till England som kan göra en grön av avund. Men.....

nu är det så att Marianne Sjögren och jag har planerat och beställt en resa över till England i slutet av augusti och vi blir borta 5 veckor. Det känns verkligen att det kommer att bli våran livs resa. Vi ska jobba på en fårgård och vi ska resa runt och förhoppningsvis ska vi (jag) våga tävla nåt när jag är där. Marianne har nog mer självförtroende än vad jag har. Vi kommer att ha 5 hundar med oss. Jag mina 3 och Mariann 2.

Problemet är väl hur jag ska få det att gå ihop hemma här. För djuren är och har alltid varit mitt huvudansvar. Hagar som ska göras, djur som ska flyttas. Så åker jag och tar hundarna med.

ja det var lite från nu.

Har haft besök

Marknad och vattenritt

Igår var vi ner på Rättviks Marknad, massor av folk och varmt till tusen.
Vi var nere ca 4 timmar mellan lamm-matningarna. Det var en himla konsert när vi kom hem.
Lite försent tyckte nog alla fyrbenta.
I lagårn stod den sista kossan som skulle kalva och skrek för full hals, hade hon kalvat eller skulle hon. Snabbt ombyte och så kastade vi oss ut och konstaterade att hon Skulle kalva.
Lite omflytt därute och så var det bara att vänta.
Ut kom sen en liten brunsidig fjälltjurkalv, pigg som bara den.
Sen blev det matning av alla djur som trumpetat. Gösta plöjde klart det sista sen hade jag lurat med honom på en ridtur ner i skogen. Jag tror att det var 38 år sen sist han red, 1 gång.

Vi bor i en underbar natur med lite speciella grejer. Bl.a. så har vi underjordiska älvar som när våren kommer svämmar över och det forsar vatten upp från alla möjliga håll. Under granrötter, från dödisgropar och bara från ingenstans. Det fyller sen upp en hel dal nere i skogen som jag är och plaskar omkring i med hästarna och hundarna.
Det är en riktigt häftig känsla. Vattnet ökar från dag till dag och där man kan gå ena dagen är det så mycket vatten nästa dag så man blir blöt både här och där. Ibland blir det så djupt så man överhuvudtaget inte kan rida där utan man får gå ut mot kanten. Hästarna lär sig att ta sig fram i vatten, dom har liksom ingen annan stans att ta vägen, en liten vattenpöl kan man ju väja lätt för men inte denna enorma vattenpöl. Hundarna tycker också att det är roligt.
Igår fick jag iallafall med mig Gösta ner och vi tog oss fram genom vattenmassorna. Han har aldrig sett detta fenomen förut. Om det nu inte kommer nån nederbörd så börjar ju flödet att avta och vattenmassorna sjunker så småningom undan och det blir torrt igen
Gösta är en utpräglad vintermänniska med sina Grönlandshundar och på sommarhalvåret cyklar han med dom men då blir det ju efter skogsvägar.

Sen tröstade jag honom med att dröjer det lika länge i tid som det gjort mellan dessa båda gånger som han ridit så behöver han ju knappast upp på en häst mer i vår tid. Roligt var det iallafall att få honom med.

Idag står träning av hundarna på tapeten och sen ska jag fortsätta kratta ute i vinterhagen.
Där finns det skopvis med hästskit. Phu.

All snö borta

Nu har det varit varmt o fint så länge att all snö, med lite hjälp, är borta. Tog traktorn o spred ut dom jättestora snöhögarna och, vips, så var dom väck.
Hela gården är krattad och fin, och den är inte liten, nu är det bara vinterhagarna till hästarna som ska städas, och det är mycket skit efter 6 hästar.
Det sista lammet för året föddes i morse. Allt väl. Har fått tagit bort en tacka så där blev det 2 flasklamm, sen är det 2 trillinglamm i olika kullar som blir lite efter så 4 lamm sköter jag om, 3 av dom fungerar riktigt bra på flaska men den 3 är inte speciellt matglad, vet inte vad som ska göras för att aptiten ska komma igång. Hon får inte i sig tillräckligt utan är fortsatt lite späd.

Nu denhär veckan har jag en extra hund här, en valp efter Troy, ska träna honom lite men skälet för att han är här är att ägarinnan ska bort på kurs. Jack har blivit lite busigare nu när han tänt till ordentligt och Tin har tappat honom några gånger. Men vi har varit inne i en mindre fålla med honom och nu börjar det se riktigt hyfsat ut. I höstas innan all den myckna snön kom, såg allt väldigt lovande ut med Jack. Rörde sig fint och täckte upp bra bakom fåren. Sen blev det lite mer kaos nu i vår. Men nu hoppas vi att vi är på rätt väg igen. Hans syster blev godkänd nu i april. Det är Karin Fransson som har Saga och hon har ju större erfarenhet av att träna hund. Det är riktigt roligt.

Sen måste jag säga ett STORT GRATTIS till Helene Elgemyr och hennes Lerkulan Lexa som blev godkänd vallhund nu i helgen som gick med mycket bra resultat. Grattis. Har följt deras väg genom Helens hemsida: http://elgemyr.se Där hon skrivit mycket om deras väg fram till den stora triumfen. Lycka till i fortsättningen Helene.

Nä nu måste jag sluta för nu. Ha det tills vi ses igen

Solen VÄRMER

gott i påsktider. Har krattat hela gården och börjar nu runtomkring.
Det var några dar sen som det blev nåt noterat här men mycket händer.
Lamningen är nu inne på dom sista 19 tackorna, däribland en som ska ha 4 små liv, 2 som ska få 3 st och resterande 2. Som jag skrivit förrut har allt fortfarande gått bra. All är vid liv, lamningarna har gått utan fellägen. Så kan det gå ibland, men det är faktiskt första gången som det varit så här enkelt, som det varit hittills. Säger bara peppar,peppar...en gång till. Man brukar nästan dra på sig olycka när man vågar säga nåt sånt.

Är ensam i påsk, som alla andra påskar, Gösta far ofta till fjälls med sina grönlandshundar, det är också en ras som är specifikt avlad för nånting, idethär fallet, draghundar.
Han har nött ganska mycket på dom i vinter och har varit borta nästan varje fre. - lörd. om det inte varit ännufler dagar inblandade. Han har kört tävlingar på uppemot 20 mil och då har det tagit fler dar. Men dom är duktiga och ligger ofta bra till i prislistan.

Igår tog jag ut 6 tackor och mjukstartade Troy och Cliff. Lite ringrostiga var vi men jag koncentrerade oss på flankeringar och att flytta får Fint. Det gick iallafall skapligt. Hade inte mycket tid på mig, lamningar på gång, men vi har iallafall börjat. Kimmi går fortfarande på medicin så han får vara tills den är uppäten men annars verkar tassen fin.

Våran första kalv för våren kom förra veckan, en liten kvigkalv som är född på Irja-dagen.
Kritvit med svarta öron o nos. Fjällkalvarna är för gulliga.

Imorse flög ett svan-streck över här och trumpetade, igår var kanadagässen här och i förrgår kom Tofsvipan och Storspoven.
Vilken tid vi har, här och nu.

Alla mörka moln över världen försvinner liksom när man ser, hör och upplever allt detta.

Nä, nu får det vara nog för den här gången. Nu ska jag fortsätta kratta i väntan på fler lamningar, sen ska jag rinda en häst men det får bli senare.

Gårdagen blev hektisk

Igår hade lamningen kommit igång för fullt.
6 tackor fick sina lamm och det blevtrillingar ochtvillingar. Allt har hittills gått jättefint. Alla lammen pigga. En tacka vill inte ha sitt ena lamm, så hon står nu uppbunden ganska kort och jag hjälper lammet att få i sig maten.
Det brukar lösa sig om man agerar direkt när man ser det.
14 tackor har nu lammat utav 49. När Karl Williams var här och scannade tackorna i Januari så konstaterade han att det skulle bli 100 lamm.
Sen dess är det en tacka som dog knall o fall. Annars som sagt allt väl.

Gösta och jag höll också på med att sätta upp en stor fålla till i fårhuset dit jag kan flytta dom som lammat.
Sen försökte vi hitta på en vettig lösning för vattenförsörjningen och det tror jag att vi löste bra.

På kvällen sent hann jag faktiskt med en ridtur på min Siajej. En 11 år gammal el. ung arab.
Jag försöker verkligen hinna med att rida varje dag på nån utav mina 3 hästar.
Det är en underbar avkoppling att komma ut i skog och mark en timme eller mer.
Det är också ett bra sätt att motionera hundarna nu när det varit så himla mycket snö så vallning har varit en omöjlighet.

Inatt har jag varit uppe och ute hos tackorna 2 ggr. 2 tackor har lammat, en fick 2 och en fick 3 lamm. Försöker verkligen vara med så att inget går på tok. Men det kan det ju göra ändå förståss

Idag skiner solen från en klarblå himmel och nu ska jag gå ut och märka upp lamm, ge dom selen och flytta dom till sin nya fålla, det brukar bli rörigt första timmen när man släpper ut dom ur lamboxarna men det brukar också lösa sig.

Kimmi har också bivit bättre i sitt ben, han går fortfarande på smärtstillande och får fortsatt motionsförbud till tabletterna är urätna och jag ser att han då går bra.

Ha det gott där ute i vårsolen tills vi hörs igen

Tisdagen blev...

det en liten konstig start på.

I måndags var jag till veterinär Marie Sandkvist med min Kimmi som hade hoppat på 3 ben i nästan en vecka.
Inga ben brutna men han hade ont på utsidan av högertassen och var svullen. Så han fick ett smärtstillande och antiinflamatoriskt medel.
I samband med det träffade jag, som jag skrev i måndags kväll Christina.
Igårmorgon, tisdag, ringde det när jag åt frukost, en annan väninna som har får och hade bekymmer med tackorna som blev dåliga efter lamning. Hon hade haft kontakt med vet. i 2 dagar, men vanliga vet. har ju inte så mycket aning om får så jag gick upp på kontoret för att leta reda på tel.nr till fårhälsovet.

Innan jag gick upp räddade jag undan frukosten från bordet men tänkte inte på medicinburken till Kimmi. (Han hade fått en tablett alldeles innan).'
Gick upp på kontoret, leta reda på tel.nr. hörde visserligen att det lät nåt nere, men tänkte att det var katterna som höll på med nåt.!!
När jag sen kom ner låg medicinburken på golvet, tom, och min unghund Cliff såg väldigt skyldig ut. Han brukar kunna ta saker och bita sönder. Särskilt pennor.
Ringde till Marie, vet, vad göra. Jo jag skulle få honom att kräkas och det skulle ske genom att ge honom salt och lite vatten. Fick ge honom 2 doser innan han gav upp och fick upp både morgonens mat och tabletter.
Fick sen ny medicin till Kimmi som det bara var att åka ner till Rättvik och hämta ut.
Hoppas nu bara att Kimmi blir bättre i sin tass. Han sätter ner tassen lite nu iallafall. Medicinburken i tryggt förvar, så att bara den halta hunden ska kunna ta del av den. Förhoppningsvis.

Lamningen har nu startat och 5 tackor har fått 2 lamm var. Allt har hitills gått fint. Hoppas att det fortsätter så.

Gamla vänner

har hört av sig och så idag har jag träffat en helt apropå. Vi hade några trevliga timmar i Leksand. Vi åt en bit mat ihop, pratade på om ditten och datten, kort sagt en mycket trevlig händelse. Så kände vi, både Christina och jag. Och som hon påpekade, så var jag inte så aktiv med bloggandet och jag kunde bara hålla med.
Så här kommer en liten hälsning till dig Christina, jag ska försöka bli lite bättre.

Det känns ju så att när man kommer ifrån att skriva på länge så tar det emot att skriva nåt alls. Som jag sa till henne idag. Samtidigt så händer så mycket roligt som man skulle vilja förmedla samtidigt, när tiden går, blir det svårare. Var ska man börja och hur mycket ska man skriva.

Nu sitter jag här och ska nu gå ut och kolla i fårhuset efter fler tackor, som ev. ska lamma.

Så istort sett är jag där jag var när jag skrev sist. Det är bara det att ett år har gått. Då var lamningen klar och nu har den börjat.

Ska försöka bättra mig och skriva mycket oftare, annars får jag nog lägga ner den här sidan.

Få se om det blir nån respons från nån som läser. Det vore isåfall jättekul.

Hej från mig just nu.
//Yvonne