Snart har februari gått.

Ett nytt år börjar och går med en rasande takt mot sitt slut. Redan har 2 månader snart gått.

Men det som är skönt och trivsamt just nu är att ljuset återvänder med stormsteg.

Var till Sandviken och vallade igår på dan hos Joel och Perie. Anna Östman var där också. Vi hade en mycket trevlig dag i solsken och lagoma kallgrader.

När man träffas så där kan man vara ute hur länge som helst. Men det som jag skulle komma till är att när jag efter mycket velande hit och dit, att jag måste åka nu, så blev det så klart senare än vad det borde blivit.

Lagård och får väntar hemma på matmor. Men det var ljust ända till Falun ca 17.30-tiden.

UNDERBART.

Idag var det 15 gr kallt på morgonen men nu hotar dom med varmt väder IGEN.

Men jag ska ju till att klippa mina tackor inför lamningen som startar i slutet av mars, så lite mildare vore kanske bra

Visar en bild från sommaren som Margareta Goude från Uppsla tog i somras. Hon har köpt bagg- och tacklamm av mig några år nu och särskilt från dessa bruna ryor. Har 16 bruna tackor samt en brun bagge och lammena är helt fantastiska i sin färg.

I år har den bruna baggen haft 10 tackor att betäcka, dom andra tackorna blir det korsningsdjur utav. Med både Lester och Suffolk.

Är väl inte så förtjust i korsningsdjur men iom att ullen inte går att sälja, Vålstedts har slutat,?? tror jag. DEt var det senaste budet iallafall. Men nu i år blir det iallafall många korsningslamm här.

Det som är roligt med min fårsommar är att det blir många och långa flyttningar med häst och hund, så det är ju underbart.

Förra helgen var vi till Jokkmokks marknad och där var det en fantastisk vinter med ca 80 cm snö och 11-12 minusgrader. Mycket folk var det och marknaden har vuxit. Vi var där för 35 år sedan och då var det en ganska kort bit av en gata som var marknaden, men den var väldigt genuin med mycke vilt och sameslöjd och äkta varor från norr. Idag var det mer uppblandat som på , typ Rättviks Marknad men absolut inte så mycket. Men allt det äkta fanns kvar nu också.

Sen på lördagen åkte vi upp till Ishotellet i Jukkasjärvi som var det absolut mest imponerande skapelse som jag har sett.

En vacker kyrka med isskulpturer och ett hotell med 90 rum var av 30 st sviter med otroligt vackra isskulpturer, dom andra rummen var det bara sängar i utan skulpturer. Men vilken anläggning. Dom anordnade 150 bröllop per säsong och beläggningen var 70 % under säsong. Sen rann allt ner i älven igen. Är det inte otroligt.

Nä nu ska jag ut och rida, det är fint ute i skogen men ganska halt på gården, mina hästar går barfota, så det gäller att grusa bra när det blir halt.

Vi hörs väl vad det lider. Ha det gott så länge.

Det blir lite ryckigt

med skrivandet på bloggen. Tycker kanske inte att det händer så mycket att skriva om.
Det är det vardagliga, som sker hela tiden. Och ibland blir det lite annorlunda.
Som förra fredagen när Carl Williams var här och ultraljudade tackorna. För att få reda på hur många lamm det blir till våren.
Jag trodde faktiskt jag skulle få en smärre chock. 120 st lamm. Var ska jag göra av alla dom?
Det är iallafall jättebra med denna aktivitet, nu VET jag iallafall vem och vilka som ska ha 1, 2, 3 eller 4 lamm. Och ioförsig vem som inte ska ha nåt och självfallet får göra tjänst som valltrupp.
Lite nytta ska dom göra. Jag slaktar inte ut dom som är tomma utan dom får gå kvar om det inte är nåt fel på dom. Det var 10 tackor som var gall. 2 som ska få 4 lamm, 10 som får 3, 33 st som får 2 lamm var och resten 1. Bara på dom första 12 tackorna blir det 48 lamm. Helt otroligt. Hoppas nu att allt går bra framåt våren. Sen var det en tacka som ville ha sina lamm tidigt i år så hon tog saken i egna händer och hittade sig en partner tidigt. Det var säkert nån snygg yngling hon fastnade för och blev dräktig i augusti. Så kan det vara.
När jag efter att Carl var här fredag morgon grupperade alla efter hur många lamm dom skulle ha så har jag tre olika grupper. Mycket behändigt med scanningen, vill jag lova.
Sen på Lördag morgon for jag med buss till Stockholm och hälsa på min bror. Det var jättelänge sen jag var i huvudstaden. Det är nog den sämsta plats att vara på, när man gillar djur och natur.
Men vi hade 2 trevliga dagar. Som tur är, är det lika lätt att åka därifrån som att åka dit.
Vill visa en charmig bild på Troy när han var någre månader tillsammans med en lika ung hund men av Grönlandshundsras, han heter Urax och är Göstas stolthet.Lite skillnad på storlek. Här är dom 3 månader gamla. Men Troy har alltid haft ett framåt temperament. Så storleksskillnad är inget som han bryr sig om.
Det har varit lika trist här med vädret som i övriga delar av Dalarna men nu är isen borta på åkrarna så imorgon och på söndag blir det vallning igen. Hurra.

Gott Nytt År

Idag är det den 1 januari 2008. Det är inte klokt vad ett år går fort.
Men vi får hoppas att 2008 blir ett bättre år än vad det föregående var, med torka, dåligt med beten till djuren, fodret som inte blev tillräckligt och med olycka och sjukdom.
Ska säga att 2007 var ett tungt år.
På årets sista dagar tog jag hundarna och åkte till Dingle för att tävla på en IK 1:a. Ville komma ut med Troy och se hur det fungerade. Jag är mycket nöjd med mina hundar och hur dom uppför sig på tävlingsbanan. Dom båda var lydiga och fina och ställer verkligen inte till det. Utan är det nån som gör det så är det jag och mina dåliga tävlingsnerver. Men vi fick bra poäng och placeringar första dan och den andra var jag också nöjd med men stjälpte Troy med att jag blev nervös av att fåren i det regnig OCH blåsiga vädret sprang väldigt mycket mot uttagsfållan. Det vart lite hit och lite dit men han var väldigt samarbetsvillig. Kimmi kom jag 2.a med och Troy kom långt bak men jag är otroligt nöjd med honom.
Vi har haft det väldigt grått, trist och regningt här sen julen men innan var det ju det vackraste man kan tänka sig i väder. Rimfrost, rosa-lila solnedgångar och ja det finns nog inte ord för hur vackert det var i 2 veckor.Sen lite vallning i allt det rimfrostiga:
Här Kimmi i arbetstagen, eller träningstagen ska jag väl säga.

Nu är det Troys tur i det vackra skenet från en blek sol.
Sen ska jag visa en ljuvlig bild ifrån sommaren. Lilla Selma som blev till av en olyckshändelse. Hennes mor är bara barnet själv, hon blev dräktig vid 5 månaders ålder!!!!!. Och hade en ganska jobbig förlossning men resultatet blev denna lilla varelse: SELMA.
Snart har vi väl en förhoppning om att sommaren kommer igen. Fast jag önskar att vi får en fin vinter en stund till iallafall.
Med hopp om ett Gott Nytt År till er alla avslutar jag nyårsdagens inlägg.

Hallå igen i julstöket

Nu ska jag få in lite mera aktuell information. Den här veckan har det varit det stora, inte julslakten, utan JULBAKET. Det har bakats `tuttull´, havrebullar, hårt bröd, bullar, mjuka kakor, småkakor, pepparkakor i MASSOR. Det är roligt att baka, särskilt då i bagarstugan där man använder sig av vedeldad ugn. Det är ett jättetrevligt sätt att få GOTT matbröd. Och så känner man lite av den gamla traditionen på landsbygden, iallafall här i Rättvik, av ett riktigt hantverksbak.
Visst ser det härligt ut med den öppna lågan och ett härligt gott bröd på hällen.
Det är ganska mycket förberedelser med att ställa iordning i bagarstugan innan man sätter igång och bakar.
Vi använder den, bagarstugan alltså, även som bostad till vänner och bekanta samt till turister under sommaren. Så det måste plockas undan det vanliga möblemanget och in med bakattiraljer. Sen ska det köras in ved i massor till att elda i ugnen, på hällen, så man får en fin undervärme. Det tar ungefär en dag. Sen på morgonen innan man börjar baka får jag göra upp en eld till och låta det brinna i ca 1 timme innan jag kan börja baka. Efter det öser man upp elden på hyllan i ena kanten och lägger på lång ved som man sen får underhålla hela tiden. Det ska vara ljust sken där inne under hela gräddningsprocessen. Och det går FORT. Så det gäller att vara med och snurra på kakan så det blir jämt gräddat runt om. Kakorna är ca 80-90 cm i diameter och inte alls tjockt när man kavlat färdigt, kanske en halv millimeter så det är en grannlaga uppgift att rulla upp den på en stång och rulla ut kakan innne i ugnen.
Brukar baka 3-4 dagar när jag väl gjort allt jobb med att ställa iordning men i år blev det bara 2 dar. Men det kommer ändå att räcka fram till februari eller mars. Sen blir det en omgång till innan jag städar ur och det blir bostad igen.
Vi har haft en kall period på över en vecka med 17- 18 g kallt, mycket rimfrost och underbart väder. Det sämsta är vattnet till djuren som fryser ganska fort så det blir att bära ut vatten och in is men det hör väl till. Trots allt är det bättre med kyla än det regn vi fick perioden innan.
Så som det regnade då har vi inte fått på hela sommaren då det verkligen behövdes. Men det förde iallafall det med sig att brunnen blev full till våra hushåll. Vi är 7 gårdar som samsas om samma källa så det var lite oroligt ett tag.
Nu vill jag önska er alla en god och glad helg framöver. Så ses vi väl nåt tag.

Den 11 juni skulle jag skriva nåt om

buffringen till fäboden men jag och datorn är inte alltid på så god fot med varandra. Tycker att jag skulle vilja lätta upp texten med bilder och dom vill heller inte det samma som jag. Men nu ska jag kanske fixa det. Fast nu är det ju 6 månader senare. Trist men kanske bilderna kan lätta upp tillvaron lite. För härliga tider visar det.Här är det innan vi kommit iväg. Kimmi, Rocky o jag, Siajej och Camilla, Carolin o Barbro samt Soltzkie o Marit. Vi skulle ta 10 nötkreatur från Borns by till Sandvikens fäbodar 2 mil från Born. Det är alltid lite cirkus innan vi kommer på rätt väg men tack vare Kimmi så kommer kossorna på rätt köl ganska så enkelt. Men det är alltid lika spännande.
Vi har 3 kor, 1 tjur samt 6 kalvar med oss på färden.
Efter drygt halva vägen tar vi en rast då Gösta möter upp med mat till både nötter och folk, hästar och hundar. Kimmi har det skönt mot en tuva. Vi brukar ta ca 1 timmes paus, mest för att kalvarna ska få vila sig, den minsta var bara 3 veckor, men dom klarar det otroligt bra. Farten anpassas alltid till den som är minst.
Här är min vackra häst Rocky i en närstudie. Vi brukar alltid gå först för att visa vägen för resten av gänget.
Nu är vi på gång igen och har bara ca 4 km kvar till sommarvistet. Korna som gått denna väg flera år, vet var vägen går men kalvarna är det lite mera jobb med. Lite förvirrade är dom allt men med ryttare och hund på alerten går det då alltid bra. Hittills.
Nu ser vi fäboden och i bakgrunden ligger sjön Ljugaren. Korna har börjat råma för dom vet vad som väntar.
Nu är alla på plats och häsarna har fått lite ledigt medans vi också får lite mat i oss innan vi börjar färden hem igen.
Ja det är alltid en underbar resa till fäbodarna. Vi har tagit dit dom med häst i 8 år nu. Tidigare körde vi hästtransport flera omgångar. Men detta har blivit det särklassigaste bästa sättet.
Vi har tagit dit dom med 2 hästar och med hjälp av en hund. Men ibland vill någon mer vara med och dom är så välkomna. Bara dom kan hantera sin häst och att hästen är så vältränad att hästen inte far illa.
Förra året när vi var på väg dit träffade vi på en björn på skogen. En mycket härlig upplevelse. Utan dramatik, det är inte alltid rovdjur är skrämmande. För 3 år sen, då var det bara jag och min gamla Bc Oskar som tog hem dom alldeles ensamma, då hade vi en ensam varg som sprang före oss ca 600 m på en skogsbilväg. Det var väldigt spännande. Korna blev alldeles galna när vi kom till den plats där vargen kom upp på vägen. Men med gemensamma krafter av hund och häst fick vi stopp på dom och kunde fortsätta vår färd hemåt.
Resan dit brukar ta 6-7 timmar men hem går det mycket fortare, mellan 4-5 tim. Då är dom vältränade och starka i benen. Djuren brukar gå på fäboden 2,5 mån på sommaren.
Ja, detta var en liten berättelse från en dag i sommar och jag hoppas nu att allt kommer med som det ska när jag trycker på publicera.

Idag..

har jag klippt dom sista tackorna. Det var dom 10 ungtackorna jag lagt på som blev oklippta när jag gjorde illa mig.
Den gamla klippmaskinen gick också sönder i samband med att jag blev klar med dom äldre tackorna i september, (är det så länge sen), så vi tog och investerade i en klippmaskin av den värsta sorten, en sån som proffsen använder. Och nu även jag? Det var väl inte helt lätt att komma överrens med den men jag fick iallafall av pälsen på dom. Ungtackorna var heller inte samarbetsvilliga så lite för lång tid tog det allt. Dessutom är inte min hand vad den borde vara. Idag tröttnade jag på att ha baggarna inne i en box i lagårn så dom tog Kimmi och jag ut i en hage, få se hur det går. Det blev en hel del stångningar, så vi får väl se tills imorgon hur det går. Dom går ju ihop hela somrarna som ett riktigt grabbgäng och har det behagligt men nu har jag nyss tagit bort dom från tackorna så hormonerna har väl inte riktigt slutat flöda, skulle jag tro.
Hade även djurkontroll från Länsstyrelsen i förra veckan och det brast väl på en punkt och det var att inte alla ungtackorna från förra året, ca hälften, och dom nya för i år inte hade märken i båda öronen, men nu är det också ordnat idag.
Ute är det underbart snörikt och naturen är lika vacker i snötäcke som utan.
Man kan känna sig lycklig som bor så fint och har djuren runt om sig och kan nyttja hästarna till att komma ut i naturen. Dessutom blir hundarna riktigt glada när jag går och hämtar en av hästarna för den dagliga ridturen.
Ha en skön helg och ta tillvara den på bästa sätt. Med att vistas ute.

Ska försöka komma igång..

att skriva lite här igen. Mina 2 fingrar är väl inte så värst bra ännu, men jag är iallafall utan bandage och spikarna är bortplockade ur handen. Alltid nåt.
Pekfingret är mest illa tilltygat, svullet, krokigt och stelt. Får nu åka på rehab i Falun 2 ggr i veckan få se vad vi kan åstadkomma.
Igår tog jag mig ner till Joel och Perie i Sandviken och vallade, det var ett tag sen som jag var och tränade hos nån det är alltid nåt som kommer ivägen. Men det var en trevlig stund med deras får, få se om jag tar mig dit om 2 veckor igen. Både Troy och Kimmi sköter sig riktigt bra men man märker att det är bort man måste åka för att träna. Hemma är allt så lugn men kommer dom bort blir det genast lite hetare.
Så har jag kommit igång att rida igen nu när handen är utan störande inslag av gips och spikar. Och det känns underbart att komma upp på hästryggen igen efter 8 veckors uppehåll. Trodde att allt skulle vara lite avigt när man kommer igång igen efter ett sånt långt uppehåll men båda hästarna sköter sig alldeles utmärkt, bara lite mer muskelfattiga i baken men lydnaden och kunskapen hos dom sitter kvar. Rocky är väl den som är mest laddad och när han är laddad är det verkligen en krutdurk att hantera.
Idag tog jag också bort baggarna, 3 st, det är bara Lesterbaggen, som det är första gången för, som får nån extra dag på sig. Hoppas att han är fertil bara.
Nu är det snart bara dags att försöka komma igång i verkstan och känna på om det fungerar med min hand. Det känns väl som om det är det största hindret fram till det normala livet.
Ja, vi får väl se hur det blir framöver.
Ha det